Making musical sense: the multimodal nature of clarifying musical listening
Niklas Pramling a* and Cecilia Wallerstedt b
Department of Education, University of Gothenburg, Sweden; b Academy of Music and Drama,
University of Gothenburg, Sweden
Vetenskapliga artikeln som jag valde handlar om barns 4-8 års ålder och deras färdigheter på lyssnanden av musik genom att tolka och multimodalitet som hjälper barnen att själv skapa och påverka informationen som de får. I detta fall har Pramling & Wallerstedt gjort en studie i skolan med barn vid musikundervisning och analyserat hur barn lär sig att kommunicera verbalt och tolka olika sorter av musik genom gestaltning, verbalt tolkning eller ritanden. Analysen har forskarna gjort för att visa hur barn med läs- och skrivsvårigheter kan lära att uttrycka sig verbalt genom att kommunicera med varandra eller gesthalta vid lyssnandet och tolkandet av någon slags av musikstycken.
Det är viktigt att nämna hur barn lär sig i sådana situationer och hur musiken påverkar deras utveckling, vilka typer av kommunikativa verktyg används i dessa undervisningsmiljöer, vad är lärarnas roll i denna typ av interaktion, hur undervisar lärarna och utmanar barnen för att kommunicera med varandra både de verbala och icke verbala barnen och på vilket sätt förstår man dem samt deras utveckling. Skolorna om undersöktes var inte särskilt engagerade med musikämnen . Lärarna var inte tillräkligt praktiserande musiker. Forskarna var intresserade om barns musikaliska läranden i en miljö med icke musikaliska lärare. I denna analys deltog 20 barn i tre lektioner där det fanns barn som inte hade svenska som modersmål. Analysen gjordes vid tre lektioner, 2 av dem var i skolan och 1 lektion i en förskola i Sverige. Syftet med två första lektionerna var att utmana barnen att representera musikstycken genom att rita på papper. Den tredje lektionens syfte var att utmana barnen få att röra sig fritt i rummet och samt lyssna på musikstycken. När musiken tog slut fick de berätta om det som de hörde och gissa om vilka instrument som spelades i musikstycket, samt fick de också använda papper för att rita.
Resultatet blev så att en del barn som har svårt att kommunicera gjorde olika sorter av rörelser istället och de barnen som kunde ordet fick prata och berätta, som till exempel vilken instrument de hörde, och en annan grupp av barnen fick rita. Läraren fick hela tiden kommunicera med barnen genom att ställa frågor till barnen och uppmuntra dem för att prata och samt lärde barnen om olika instrument namn. På de sättet utvecklade barnen samarbetet med varandra, verbala kommunikationen, fantasin och fick lära sig nya ord. Lärarna ansåg att de fyller viktiga roller i barns musikaliska läranden i dessa situationer. De omformulerar deras förslag i institutionella termer, utmanar dem genom att hjälpa barnen att förtydliga och förklara med vad de menas med till ex. gest.
Ett sådant sätt av undervisningsmetoder skapar samordning mellan barnets perspektiv och lärarens perspektiv. Det samt sker en utvecklingsprocess där barnen grundas från tidigare erfarenheter, eller visar känslor. Det är också ett bra sätt om för integration och untanförskap. Barn som har svårt att kommunicera kan få möjlighet att visa sina känslor med gester utan att använda ord. Författarna anser att gester fungerar inte bara för att kommunicera utan gester är er det kommunikativa och psykologiska verktyget som kan vissa barns känslomässiga situation också.
Forskarna anser att det är en stor utmaning för barnen att gå mellan det icke verbala i den verbala aspekten av kommunikationen. Studien visar hur barnen utvecklar sig och på vilket sätt hjälper lärarna att göra det.
Referenser:
Pramling, Niklas & Wallerstedt, Cecilia (2009). Making musical sense: The multimodal nature of clarifying musical listening.. Music Education Research. 11:2, s. 135-151
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar